fredag 13 januari 2017

Jacob Rydén, min morfars farfar

I grannskapet av Sundals Ryrs kyrka föddes min morfars farfar 1818 som under fattiga förhållanden blev folkskollärare 1844. Efter en utlandsresa för att försöka råda bot på sin lungsot dog han på sin hemresa i Göteborg 1859 och ligger begravd på Stampens kyrkogård. Änkan hade inte råd att få hem och begrava honom på hemorten.



Ett sammanträffande är att nästgårds levde min fru Elisabets föräldrar Greta och Tage på gården Torgärderud under många år.

Detta innehållet ger en personlig bild av Jacob Rydén två år före sin död:
"Söderköping d. 13 juni 1857.
Min lilla gumma!
Jag får underrätta dig och barnen, att jag lefver intill dato och tillståndet är något förbättrat i afseende på min hälsa. Jag har numera inget behof af att åka, men om Thorsdagen blef jag bjuden af ett par badkamrater på en promenad och åkte i vagn efter 2 hästar till staden Norrköping. Den staden, må du tro, är både stor och vacker. Han ligger en och en half mil från Söderköping och vi gjorde resan på en half dag. Det var då första gången jag åkte sedan jag gick ombord på fartyget i Wenersborg, och jag tyckte att åkningen var lika otreflig som den förr har varit mig kär. Då jag ansättes af mina vanliga plågor, går jag i bad och då lättar det straxt. Jag tager sittbad dagligen och har en gång haft så kallad packning, som är af de waltsammaste baden, men man finner sig så väl efter dem. Men jag får icke sådana ofta i början, utan jag skall sprutas i nacken med kallt vatten och bära kall duk för bröst och mage samt taga 2 sittbad om dagen. Du må tro att både jag och Lina (Carolina, hans dotter som då var på sitt åttonde år) må wäl och hafva trefnad och Lina är dagligen sysselsatt hos dels vår värdinna Madame Hällström och dels hos Enkefru Jungberg i samma gården och tjenar således sin föda och passar mig då det behöfdes, men jag är nu, Gudilof, så pass att jag sköter mig sjelf för det mesta.

Väl vore om mina hemmavarande hade hälsan och mådde väl, så hjelper väl Gud att vi får se varandra med Glädje, men du har icke att vänta mig åter förrän slutet af Augusti månad eller början af September, ty vattenkuren är långsam, men säker, och hade jag vetat göra denna resan förlidna året, hade jag sluppit ha en sådan svår vinter. Det är alldeles otroligt hvad vattenkuren är välgörande; här är personer som haft slaget, så att de icke kunnat gå samt dåligt tala, och nu börja de både gå och äfven tala, samt känna sig bättre för hvarje vecka.Jag vet ännu inte antalet på brunnsgästerna, men säkerligen gå de till minst 200 och ökar för hvarje dag.